Vad vi än arbetar med är det viktigt att kunna ha ett andningshål där vi gör något helt annat. Jag sjöng tidigt som barn och min pappa spelade in en del  på sin gamla rullbandspelare. Det var väldigt roligt att lyssna på som vuxen. Min mamma var innerst inne en konstnärssjäl. Hon var kreativ och målade en hel del tavlor. Vi sjöng ofta tillsammans till hennes gitarrkomp. Mitt första uppträdande var på torget i Udevalla när jag var 9 år gammal. Det var mamma som anmälde mig. Jag hade bestämt för att sjunga något från den tidens radiodänga. När jag väl var på plats kunde musikerna inte kompa för de kände inte till just min valda sång. Snabbt som attan fick det bli något från svensktoppen de kände till och som jag hade hört hjälpligt. Vet inte ens om jag kan med att avslöja sången för den känns som en dinosaurie från urtiden jämfört med dagens musik. 

Men livet kom lite emellan och sången blev bara en mycket liten hobby. Men i mogen ålder började jag sjunga med ett gäng ”gubbar”, fantastiskt roligt! Så roligt att det blev en inspelning av en relativt anonym låt som Beatles gjort. När jag lite senare var på semester i Kroatien filmade och klippte min son ihop lite material som kunde passa till en video.  För 10 år sedan hade jag aldrig vågat men nu bryr jag mig inte så mycket om vad andra tycker.

Så helt utan bedövning kan du om du vill, se den coola videon här. Livet är för kort för att inte våga..Tjohoo! Kram Anita