Att fotografera sin egen familj betyder KAOS. När vi äntligen samlas alla från alla håll är det mycket man vill hinna med. Vi ska umgås och lösa livets alla gåtor, äta, leka och bara mysa ihop. När  jag då kommer med idén att fota oss tillsammans krävs en samlad energi. Ofta blandas mina idéer med de andras då alla har en stor portion av kreativitet. Stativet riggas med kameran och självutlösaren ställs in. 2 sekunder mellan varje bild är lagom. Det finns alltså ingen som ser hur allt kommer att bli utan det är som att famla i mörkret. I början sprang jag fram och tillbaka mellan kameran och själva scenen. Det funkade sådär, halva jag blev ofta fotad i farten. Med självutlösaren i handen blev situationen betydligt lättare. Då blir mitt jobb att försöka få alla att samtidigt titta in kameran när det klickar. Det funkar också sådär, särskilt när vi också tar med vovsingen.

Inte helt perfekt men Good enough

Förutom att vi får vackra minnen i form av bilder för lång tid framöver, så får vi också en rolig stund i studion. Alla bilder blir ju såklart inte så kontrollerade som när jag själv står bakom kameran men de blir Good enough. Gruppbilder kräver lite mer än bilder med 1-2 personer. Det krävs  lite annan ljussättning och rätt posering. Vid familjefotografering brukar jag alltid föreslå klädsel till alla i samma färgtoner. Varför? Jo, det blir en harmonisk bild som är tilltalande för ögat/åskådaren. Ögat ska dras till de som är med på bilden och inte till eventuellt olika färger och mönster. Man brukar säga att det blir en rörig bild då.

Därför älskar jag vad jag gör

Att få möta olika familjer och se deras relation, få se skratten och busigheten, är helt underbart! Att få se dom glömma att de står framför en kamera och låta personligheten komma fram, är helt underbart! Att få se kanske en sårbarhet och en inre själ, den verkliga personen, är helt underbart. Att få fånga det på bild ett minne för livet och många år efter det, är underbart! Ett minne som de sedan kan hänga på väggen eller samla i ett album, är ovärderligt. Jag älskar att få vara en del att skapandet av det minnet. Jag brukar säga att en bild  egentligen ingen bild är förrän den är printad. Då blir den till ett evigt minne av ett flyktigt ögonblick.

Idag är Trettondagen 2023 och ute snöar det och blåser. Jag är tacksam för att få vara inomhus och mysa med mannen. Imorgon blir det snöskottning och på söndag ska det börja töa igen. Livet är underbart! Hoppas ni får en skön dag ni med var ni än gör.

 

Kram XOXOX

Anita