Vem älskar inte våra underbara trogna vänner?  Jag har aldrig haft någon hund men har ofta tänkt tanken på att skaffa en lurvig gosig vovve. Vi får se vad som händer i framtiden. Tanken på att gå ut en mörk regnig höstkväll är inte lika tilltalande. Men jag kan ju alltid hälsa på hos de som har hund, som min dotter. Efter att ha fotograferat olika hundar har jag insett att alla har sin speciella ”personlighet” och karaktär. Alla beter sig olika i min studio och det är lika spännande varje gång. Kan avslöja att det även kan bli lite ”High Life” emellanåt. Först måste hunden få undersöka hela lokalen och börja känna sig trygg. Det brukar ta olika lång tid. Sedan är det dags att ta fram hundgodiset och vara beredd att belöna efter varje klick med kameran. Nu får man vara snabb innan hunden hinner tröttna. Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för detta och frestar mitt tålamod till den milda grad att jag är helt slut när fotograferingen är över. Men det är ju så himla kul!

Belöningen överskuggar allt

När jag sedan sitter vid datorn och ska framkalla bilderna blir jag helt lyrisk. Då ser jag rakt in i ögonen på denna underbara varelse och dess personlighet. Fotograferingen och dess ögonblick som aldrig mer kan komma tillbaka är nu fångad på bild. För evigt! En matte eller husse älskar ju sin fyrbenta vän och blir glada över vackra fotografier. För några år sedan fotograferade jag en liten söt jakthund som hette Witsy. Kort efter avled hon. Den bilden av henne blev ovärderlig och finns nu kvar som ett fint minne av henne. Den vackra hunden på bilderna i detta inlägg är en Röd Irländsk setter som heter Kajsa. En stilig dam som också är utställningshund. Och jag kan avslöja att det syntes på hennes sätt att röra sig under fotograferingen.

Till sist önskar jag alla fur-lovers och alla andra en helt fantastisk fin helg! Hörs näst vecka på fredag igen!

 

Kram XOXO

Anita